Pekoral och Pek
Ett pekoral är en allvarligt menad litterär text, film, pjäs etc. där språket inte passar ämnet eller syftet, ofta med ett alltför högtravande språk för det mer banala ämnet. Effekten blir ett oavsiktligt komiskt stilbrott. Ordet böjs ett pekoral, pekoralet, pekoraler, de där pekoralerna.
Ordet är bildat till latinets pecoralis ?som hör till boskapen?, till pecus ?boskap, fä?. Av det har bildats ett substantiv pecorale (plural pecoralia), möjligen i Sverige. Pekoral är hur som helst inte skapat av de latinsktalande romarna, och det förekommer i princip inte i andra språk än svenskan ? där det är belagt sedan 1796.
Fä, som innehåller samma indoeuropeiska rot som pecus, kan som bekant också användas överfört om människor. Man kan dra paralleller till uttryck som dum som ett nöt (nöt står här för ?nötdjur?) eller med kalkon (om film, böcker etc.), andra exempel på jämförelser med förmodat dumma djur. Pekoral är alltså fäaktigt dum diktning, eller om man så vill diktning som passar eller är avsedd för den stora massan (fänaden).
Till pekoral är också kortordet pek bildat. Det böjs ett pek, peket, peken, de där peken. Det var från början ett vardagligt ord för pekoral, och är det ibland fortfarande, men det används också i betydelsen ?vetenskaplig uppsats eller artikel?. Pek uppstod nämligen på 1920-talet som akademikerslang för uppsatser och liknande som man inte var riktigt nöjd med (kanske på grund av felaktig språkform). Pek har så småningom, förmodligen från 1960-talet och framåt, mist sina negativa konnotationer och kommit att bli en neutral benämning för (natur)vetenskapliga artiklar, särskilt för artiklar som utgör delpublikationer i sammanläggningsavhandlingar.
källa: språkrådet
~ Counting Crows ~
Nu är det höst, och med höst kommer suget efter fina kläder och bra musik.
Och med bra musik tänker jag; Counting Crows.
Detta band är guds gåva till mänskligheten, enligt mig.
Gör er själva, och er själ, en tjänst och lyssna till klippet nedan.
Det är alltså Counting Crows som framför låten "A long December".
Det skulle förvåna mig om Ni inte skulle finna den... underbar.
Adam F. Duritz... take it away:
A long December and there?s reason to believe
Maybe this year will be better than the last
I can?t remember the last thing you said as you were leavin?
Now the days go by so fast
And it?s one more day up in the canyons
And it?s one more night in Hollywood
If you think that I could be forgiven... I wish you would
The smell of hospitals in winter
And the feeling that it?s all a lot of oysters, but no pearls
All at once you look across a crowded room
To see the way that light attaches to a girl
And it?s one more day up in the canyons
And it?s one more night in Hollywood
If you think you might come to California... I think you should
Drove up to the Hillside Manor sometime after two a.m.
And talked a little while about the year
I guess the winter makes you laugh a little slower,
Makes you talk a little lower about the things you could not show her
And it?s been a long December and there?s no reason to believe
Maybe this year will be better that the last
I can?t remember all the times I tried to tell myself
To hold on to these moments as they pass
And it?s one more day up in the canyon
And it?s one more night in Hollywood
It?s been so long since I?ve seen the ocean... I guess I should
Och med bra musik tänker jag; Counting Crows.
Detta band är guds gåva till mänskligheten, enligt mig.
Gör er själva, och er själ, en tjänst och lyssna till klippet nedan.
Det är alltså Counting Crows som framför låten "A long December".
Det skulle förvåna mig om Ni inte skulle finna den... underbar.
Adam F. Duritz... take it away:
A long December and there?s reason to believe
Maybe this year will be better than the last
I can?t remember the last thing you said as you were leavin?
Now the days go by so fast
And it?s one more day up in the canyons
And it?s one more night in Hollywood
If you think that I could be forgiven... I wish you would
The smell of hospitals in winter
And the feeling that it?s all a lot of oysters, but no pearls
All at once you look across a crowded room
To see the way that light attaches to a girl
And it?s one more day up in the canyons
And it?s one more night in Hollywood
If you think you might come to California... I think you should
Drove up to the Hillside Manor sometime after two a.m.
And talked a little while about the year
I guess the winter makes you laugh a little slower,
Makes you talk a little lower about the things you could not show her
And it?s been a long December and there?s no reason to believe
Maybe this year will be better that the last
I can?t remember all the times I tried to tell myself
To hold on to these moments as they pass
And it?s one more day up in the canyon
And it?s one more night in Hollywood
It?s been so long since I?ve seen the ocean... I guess I should
~ Utfyllnad ~
Har ni tänkt på en sak?
~ Frisör sökes ~
Finnes: flicka med oklippt hår i svår-identifierad frisyr.
~Svensson-takter ~
~ Krabber hit och krabber dit ~
Alltså på riktigt, vad är det med Discovery och krabbfiske?
~ Höst-tankar ~
Ok, jag erkänner; nu är det inte sommar längre, inte ens sensommar... det är höst.
And I feel fine.
Just fine.
~ Happy thinking ~
~ Intelligent uttalande av US-donna... ~
And THIS all folks... is why I am scared of Americans.
~ Nya skor!! ~
One of these days these shoes are gonna walk all over YOU!
~ Igårkväll... ~
Igårkvälll var en såndär kväll jag sent vill glömma.
Efter att haft värdelösa väderförhållanden (läs storm-blåst) de två senaste gångerna jag varit och åkt wakeboard klev igårkväll väderguden med stort V fram och sa till sina blås-snubbar att ta det lite lugnt, för det var bannemej inte mycket vind att tala om.
Vattnet var stilla och skönt och det kändes som smör under brädan när man skar ut.
Det passar jag på att tacka för och längtar till imorgonbitti då ett nytt åk stundar.
En illustration till kvällen följer;
(Personen på bilden har något med texten att göra)
Efter att haft värdelösa väderförhållanden (läs storm-blåst) de två senaste gångerna jag varit och åkt wakeboard klev igårkväll väderguden med stort V fram och sa till sina blås-snubbar att ta det lite lugnt, för det var bannemej inte mycket vind att tala om.
Vattnet var stilla och skönt och det kändes som smör under brädan när man skar ut.
Det passar jag på att tacka för och längtar till imorgonbitti då ett nytt åk stundar.
En illustration till kvällen följer;
(Personen på bilden har något med texten att göra)
~ Fits me fine ~
Bättre dåligt minne, än dåliga minnen.
~ Illustration (illusion?) av en gäsp ~
~ Tankar om förr ~
Jag går i en regnskog, mitt i ingenstans men ändå någonstans i de tropiska delarna av Australien.
En bäck rinner vid sidan av min stig, vattnet flyter långsamt och på vissa ställen porlar det till där stenar samlats och bildat små, små vattefall.
Det simmar ålar i bäcken, och jag smyger mig närmare sakta, sakta, för att få se dem på nära håll, där de ligger och trycker, simmar motströms för att inte åka med vattenflödet...
Solens strålar silar sig ner mellan de smala höga träden, vars kronor är gröna och bladrika.
Strålarna värmer, samtidigt som bäckens vatten är kallt och kyler mot mina tår när jag nu närmat mig och står med halva fötterna i bäckens kant, under mina tår är det sand och ju längre jag står där desto mera sand flyter över mina tår och begraver dem i ett perfekt kamoflage för ålarnas ögon.
Men så rör jag på mig och de slanka svarta vattendjuren är plötsligt borta på en ögonblicks-sekund, in under stenar och gömmor försvinner de.
Lika kvickt vaknar jag upp ur min dagdröm och finner mig sittandes vid köksbordet,
en helt vanlig måndageftermiddag,
mitt i ingenstans,
men ändå någonstans i de nordligare delarna av Sverige...
En bäck rinner vid sidan av min stig, vattnet flyter långsamt och på vissa ställen porlar det till där stenar samlats och bildat små, små vattefall.
Det simmar ålar i bäcken, och jag smyger mig närmare sakta, sakta, för att få se dem på nära håll, där de ligger och trycker, simmar motströms för att inte åka med vattenflödet...
Solens strålar silar sig ner mellan de smala höga träden, vars kronor är gröna och bladrika.
Strålarna värmer, samtidigt som bäckens vatten är kallt och kyler mot mina tår när jag nu närmat mig och står med halva fötterna i bäckens kant, under mina tår är det sand och ju längre jag står där desto mera sand flyter över mina tår och begraver dem i ett perfekt kamoflage för ålarnas ögon.
Men så rör jag på mig och de slanka svarta vattendjuren är plötsligt borta på en ögonblicks-sekund, in under stenar och gömmor försvinner de.
Lika kvickt vaknar jag upp ur min dagdröm och finner mig sittandes vid köksbordet,
en helt vanlig måndageftermiddag,
mitt i ingenstans,
men ändå någonstans i de nordligare delarna av Sverige...
~ Han satsade allt på denna video - now bankrupt ~
Jih c'mon check
bizznis
~ Stugsista ~
Vad är egentligen stugsista, och borde det vara stug-sista?
Jag vet att det skall vara den sista kvällen man är ute i sommarstugorna...but what about alla maschaller och eldar?
Det är också såklart jättemysigt och fint i höstmörkret (menar såklart sensommar-mörkret), men igår såg jag dom som gått till överdrift.
Stugsista betyder väl för fan inte sista-kvällen-innan-vi-bränner-upp-alla-stugor-med-våra-138-maschaller??
Jag undrar hur många bryggor som accidently började brinna igår, och andra stug-tillbehör som fattade eld.
Jag och mitt sällskap hade iallafall en alldeles förträffligt trevlig kväll i båten åkandes i Örnsköldsviks archipelago.
Vad vackert vi bor.
Tråkigt att man inser det såhär på stugsista, sista kvällen på sommarstugs-perioden.
Önskar det var vår.
Jag vet att det skall vara den sista kvällen man är ute i sommarstugorna...but what about alla maschaller och eldar?
Det är också såklart jättemysigt och fint i höstmörkret (menar såklart sensommar-mörkret), men igår såg jag dom som gått till överdrift.
Stugsista betyder väl för fan inte sista-kvällen-innan-vi-bränner-upp-alla-stugor-med-våra-138-maschaller??
Jag undrar hur många bryggor som accidently började brinna igår, och andra stug-tillbehör som fattade eld.
Jag och mitt sällskap hade iallafall en alldeles förträffligt trevlig kväll i båten åkandes i Örnsköldsviks archipelago.
Vad vackert vi bor.
Tråkigt att man inser det såhär på stugsista, sista kvällen på sommarstugs-perioden.
Önskar det var vår.
~ Anytime soon ~
Jag vet inte varför eller när det började.
Men jag går alltid runt och är väldigt beredd på att bli mer eller mindre utskälld.
Jag har inte blivit utskälld sedan jag gick i skolan och kunde inte sluta fnittra med en kompis i klassen.
Och då blev jag ju desutom bara tillsagd.
Men nu alltså, är jag hur beredd som helst på att bli påhoppad av vilken människa som helst.
Och därmed är jag alltid verjad med förklaringar i varje situation.
Allra mest är jag beredd på att bli utskälld i tvättstugan av någon pensionär.
Jag har för mig att alla äldre tror att vi yngre aldrig städar efter oss, och därmed finns en logisk anledning till att skälla ut en som mig.
Nu är det så att våran tvättstuga är alltid strålande ren, och jag har bara stött på en pensionär där nere en enda gång, och hon var halvblind och trevlig.
Så något befog för utskällning är ju inte direkt realistiskt.
Men jag känner att den kommer någon dag, men då är jag också, som sagt, beredd med en förklaring och tillika kontring på damens utskällning.
Ute på parkeringen är jag också beredd på att bli utskälld, för att jag parkerat för orakt, för nära, eller på fel ställe.
Men en förklaring och mot-attack finns!
I mataffären är ett annat ställe med väldigt stor sannolikhet att jag blir utskälld; mitt VISA har blivit avmagnitiserat så kassörskan måste a l l t i d dra det i hennes kortläsare eller til och med skriva av alla siffror. Där tycker jag att det känns väldigt befogat att skälla ut mig, för att jag uppehåller kassan och kön blir för lång.
Både kunder och kassörskan är jag beredd att ge svar på tal om de skäller...
Ju mer jag skriver här destomer hör jag hur paranoid jag låter, dessa situationer är ju dessutom bara en axplock ur min vardag...
Men så säger jag också som min vän Meg brukar säga;
Bara för att man är paranoid betyder det ju inte att ingen förföljer en.
Men jag går alltid runt och är väldigt beredd på att bli mer eller mindre utskälld.
Jag har inte blivit utskälld sedan jag gick i skolan och kunde inte sluta fnittra med en kompis i klassen.
Och då blev jag ju desutom bara tillsagd.
Men nu alltså, är jag hur beredd som helst på att bli påhoppad av vilken människa som helst.
Och därmed är jag alltid verjad med förklaringar i varje situation.
Allra mest är jag beredd på att bli utskälld i tvättstugan av någon pensionär.
Jag har för mig att alla äldre tror att vi yngre aldrig städar efter oss, och därmed finns en logisk anledning till att skälla ut en som mig.
Nu är det så att våran tvättstuga är alltid strålande ren, och jag har bara stött på en pensionär där nere en enda gång, och hon var halvblind och trevlig.
Så något befog för utskällning är ju inte direkt realistiskt.
Men jag känner att den kommer någon dag, men då är jag också, som sagt, beredd med en förklaring och tillika kontring på damens utskällning.
Ute på parkeringen är jag också beredd på att bli utskälld, för att jag parkerat för orakt, för nära, eller på fel ställe.
Men en förklaring och mot-attack finns!
I mataffären är ett annat ställe med väldigt stor sannolikhet att jag blir utskälld; mitt VISA har blivit avmagnitiserat så kassörskan måste a l l t i d dra det i hennes kortläsare eller til och med skriva av alla siffror. Där tycker jag att det känns väldigt befogat att skälla ut mig, för att jag uppehåller kassan och kön blir för lång.
Både kunder och kassörskan är jag beredd att ge svar på tal om de skäller...
Ju mer jag skriver här destomer hör jag hur paranoid jag låter, dessa situationer är ju dessutom bara en axplock ur min vardag...
Men så säger jag också som min vän Meg brukar säga;
Bara för att man är paranoid betyder det ju inte att ingen förföljer en.
~ Den är här nu ~
Ni vet... tystnaden jag talade om tidigare.
Den är här nu.
Nu är det över.
Inget mera klippor och sand.
Inget mera sol och bad.
Inga måsar som skriker.
Inga oranga flytvästar som lyser i båtarna.
Inga flera heta dagar fyllda av utflykter till svalkande dopp.
Nej, för nu är det ta mig fan höst.
Sensommar?
Anyone?
Visst är det bara sensommar?
Visst?
Sen?
Sommar?
Bara?
Jo?
Please?
Inte höst?
Visst?
Sommar?
Fast sen?
Den är här nu.
Nu är det över.
Inget mera klippor och sand.
Inget mera sol och bad.
Inga måsar som skriker.
Inga oranga flytvästar som lyser i båtarna.
Inga flera heta dagar fyllda av utflykter till svalkande dopp.
Nej, för nu är det ta mig fan höst.
Sensommar?
Anyone?
Visst är det bara sensommar?
Visst?
Sen?
Sommar?
Bara?
Jo?
Please?
Inte höst?
Visst?
Sommar?
Fast sen?
~ Man ska passa på ~
Vi har en fantastisk gästhamn här i Örnsköldsvik, den är mer eller mindre känd bland båtfolk som ett "måste-stopp" längs med vår fina kust...
Men nog om detta, denna gästahamn har således också en hemsida, som jag idag "snubblade över".
Jag klickade mig in på deras gästbok och fann det sötaste av inlägg, skrivet av Andrea, 11 år;
Där satt jag och trodde jag bara skulle få läsa tråkiga tack från båt-resenärer eller glada sommarhälsningar från glass-ätare, men tji fick jag, för där hade Andrea gjort sin stämma hörd och i detta medium passat på att nå ut med sitt budskap.
Jag tycker hon skall ha all cred för detta.
Jag slänger inte ett skräp på backen, ever again.
~ Månadens ord ~
Augusti
~ "När nätterna blir långa... ~
... och kölden sätter in, står mamma Mus och samlar hela barna-skaran sin.
Hon visar dem för fällan "Och akta er för den, så får vi allesammans fira jul igen!"
För hejsan hoppsan falle ralle raa, när julen kommer ska varenda unge vara gla!'"
Denna sång tycker jag är mycket festlig.
Mycket.
Hon visar dem för fällan "Och akta er för den, så får vi allesammans fira jul igen!"
För hejsan hoppsan falle ralle raa, när julen kommer ska varenda unge vara gla!'"
Denna sång tycker jag är mycket festlig.
Mycket.
~ Är tiden flytande? ~
Den måste vara det.
Tiden alltså.
Flytande.
För den bara rinner iväg.
Jag känner mig stressad av sommarens tillstånd.
Är den till ända?
Ska den precis till att börja?
Har den varit här hela tiden utan att jag märkt det?
Förmodligen.
Jag är rädd för höst-tystnaden.
Det är så jag märker att sommaren övergått till höst.
Tystnaden.
När sommarfåglarna dragit söder över igen och lämnat vår nordliga luft tyst och kall.
Har ni tänkt på den tystnad de lämnar efter sig?
Varje morgon när jag öppnar min balkongdörr våndas jag lite.
Jag tänker "Kommer jag att höra den idag, höra tystnaden?"
Än så länge har kvitter mött mina trumhinnor.
Men är det tyst imorgon?
Tiden alltså.
Flytande.
För den bara rinner iväg.
Jag känner mig stressad av sommarens tillstånd.
Är den till ända?
Ska den precis till att börja?
Har den varit här hela tiden utan att jag märkt det?
Förmodligen.
Jag är rädd för höst-tystnaden.
Det är så jag märker att sommaren övergått till höst.
Tystnaden.
När sommarfåglarna dragit söder över igen och lämnat vår nordliga luft tyst och kall.
Har ni tänkt på den tystnad de lämnar efter sig?
Varje morgon när jag öppnar min balkongdörr våndas jag lite.
Jag tänker "Kommer jag att höra den idag, höra tystnaden?"
Än så länge har kvitter mött mina trumhinnor.
Men är det tyst imorgon?
~ Kön på substantiv? ~
Är det bara jag, eller håller ni med om att det finns han och hon av olika saker.
Låt mig förklara.
Jag stod t.ex. och bredde en macka idag, med en vanlig bordskniv, och plötsligt kom jag på att jag tänkte att kniven jag höll i var en han. Och att gafflar självklart är honor, skedar är hanar, fast äldre än knivar.
Smörknivar däremot, lite svårt att säga, men jag tror nog att de är honor, äldre än gafflar.
Jag började skratta lite för mig själv vid denna insikt, men så insåg jag också att detta är något jag tyckt sedan barnsben.
Knivar-han, gafflar-hon, skedar-han, osv...
Tänker på fler substantiv som jag tycker har tydliga kön, stolar till exempel - hon.
Bord- han.
Soffor- hon.
Sängöverkast- hon.
Båtar - hon- (känt fakta).
Åror däremot, han.
Pennor - han.
Tvålar - han.
This could go on and on...
Är det bara jag eller?
Eller?
Låt mig förklara.
Jag stod t.ex. och bredde en macka idag, med en vanlig bordskniv, och plötsligt kom jag på att jag tänkte att kniven jag höll i var en han. Och att gafflar självklart är honor, skedar är hanar, fast äldre än knivar.
Smörknivar däremot, lite svårt att säga, men jag tror nog att de är honor, äldre än gafflar.
Jag började skratta lite för mig själv vid denna insikt, men så insåg jag också att detta är något jag tyckt sedan barnsben.
Knivar-han, gafflar-hon, skedar-han, osv...
Tänker på fler substantiv som jag tycker har tydliga kön, stolar till exempel - hon.
Bord- han.
Soffor- hon.
Sängöverkast- hon.
Båtar - hon- (känt fakta).
Åror däremot, han.
Pennor - han.
Tvålar - han.
This could go on and on...
Är det bara jag eller?
Eller?
