~ Let a smile be your umbrella ~

Har precis ätit frulle, känns som att detta kommer att bli en fantastisk dag.
Har inget speciellt planerat, men jag känner hur den positiva energin kommer in genom balkongdörren, kryper längs trägolvet, över mattan, upp i soffan och in i min kropp.
 För det är så energin gör.
Den kryper in.
Högst troligt.

Igår var jag på ett äventyr med Meg och Tortelini, i de mest avlägsna delarna av vår kommun.
Vi tog bilen mot Bjästa (!) för att besöka två loppisar.
Jag har sällan höga förväntningar när jag går in på sådana ställen, jag brukar resonera såhär när jag går omkring och tittar;
"Det finns en anledning till varför förra ägaren inte ville ha kvar den här prylen"
Och så går jag vidare. Utan lopp-grejer.
MEN!
Igår gjorde jag det, jag shoppade loss, riktiga fynd!
En gjutjärns-panna, fräsch och dan, och Meg hittade en skitasnygg kökslampa åt mig som nog kommer passa perfa över vårt köksbord när en tapetsering är klar.

När man är på loppis kan man också urskönja vad de senaste 10 årens flugor varit, för dessa prylar ligger nu till salu för 50:- styck.
Efter gårdagens djupundersökning kan jag meddela följande passerade inne-flugor;
Fotbadet- häftigt på tidiga 90-talet. ALLA ville ha ett elektroniskt fotbad, men de mjuka fotsulornas tid verkar nu vara förbi.
Hemma-gyms-saker- många olika träningsprylar kan skådas på loppis, alltifrån hantlar till en tjock fjäder med en stå-platta i ena änden och handtag i andra, för att träna nånslags drag-muskel i armarna/ryggen. Ej förvånad att den hamnat på loppis.
Tallrikar med motiv- kanske var svenska folket mer kulturellt förr i tiden, man njöt av att kunna läsa "Smygehuk- Sveriges sydligaste udde" eller "Flygvapnet 1926-1996" och se illa illustrerade bilder till dessa texter. Intressant tanke är också; "Vad var det för person som faktiskt hade flygvapnet-tallriken på väggen för 15 år sedan?" (Jag ser en hård man, far till fyra söner som nu alla jobbar inom armén (what´s left of it) och när de ses vid jul (enda gången de ses på året eftersom de bor i andra städer och gillar inte Bjästa särskilt mycket längre) så klagar de tillsammans över statens indragningar på arméns budget. Och tallriken, den hänger där på den väv-beklädda väggen vid trappan i ett taskigt sken från en missriktad spotlight.
Figurer i gips eller plast- igår sågs flera figurer av dessa slag, alla i form av en torso. Mycket skumt och lite läskigt. Jag har högsta förståelse för personen som lämnade in dessa till loppis.
Högsta.

Ja, vidare åkte vi från loppis till en konst-utställning i Näske, hos Malte Nyberg.
Vi parkerade på hans gård, gick in i i huset där det stod 'konst-utställning', inte en själ där.
Men fantastiskt vackra målningar hängde på väggarna.
Jag tycker det är typiskt att det inte finns en själ på sånna där ställen, man går bara där helt själv med ett litet frågetecken i skallen; "Får vi vara här inne nu?" och tjuven inom mig tänker "Jag skulle kunna sno en tavla för  15000:- utan att nån märker det."
Men sånt gör man ju inte, men jag passade iallafall på att ta två kola-godisar istället för en, ingen såg ju.
Eller?

Efter konstutställning var vi hungriga och styrde ner mot Näske lax där vi åt en laxrulle.
Näske lax är en laxodling där man kan köpa rökt-, gravad-, rimmad- och allt vad det heter-lax.
Man får även fiska i deras laxodling (sportsligt?) och laxen man drar upp betalar man för och åker hem och äter upp.
Detta gjorde en familj medans vi åt våra laxrullar på verandan, precis när vi alla hade tagit vår sista tugga på rullen klubbade tjejen som jobbade där ihjäl familjens stackars lax, två hårda välriktade slag över huvudet, 2 ynka meter från där vi satt.
Tack för att jag hade ätit klart iallafall.
Hon passerade sedan vårt bord med ett leende och lax-slem-blod på hennes ena sko.
'It's eat or be eaten', tänkte jag.

Och det här, det ska bli en fantastisk dag.
Tur jag inte är en lax.

Låt mig säga såhär, jag skulle tidigare idag skriva på ett grattiskort åt en äldre person jag känner.
Jag frågade vad jag skulle skriva inne i kortet och efter en kortare betänktetid kom det orginella förslaget;
"Grattis Xx
på 90-årsdagen
önskar
xX och Xx"
Så hade kortet ett litet kuvert som jag stack ner kortet i, och undrade om jag skulle skriva något på kuvertet också.
En längre betänktetid passerade och sedan kom förslaget; -Kanske "Grattis Xx på 90-års dagen"?

Är det det som kallas kaka på kaka?

En väg med nylagd asfalt passeras, luften är varm och kvav av den ångande leran och doften av tjära tränger in i näsan.
Kommer mina cykeldäck att smälta?
Inte ett spår av vägarbetarna syns, men de måste varit där för bara någon minut sedan för asfalten är rykande het och nypressad av ångvälten.
Men nu inte ett spår av shorts-klädda män i orange reflexväst och vita tubsockar i träskor.
Jag fortsätter ut på gammal ljusgrå asfalt, mina däck höll men efter sig lämnar de en mörk rand av asfalt.
De känns glibbiga mot backen och det smattrar lite extra när det geggiga gummit rullas mot vägen.
Asfaltsläggare, är det ett roligt jobb?
Det går fort nu, nedförs-backe, jävlar högerregeln och mina bromsar tar knappt. Phew, bilen stannar och låter mig passera vinandes förbi.
Tack.
Imorn ska jag ta cykelhjälmen, den gör ju ingen nytta där den ligger på hatthyllan.
Asfaltsläggare ja... undra vad dom gör på vintern?
Säkert bara andra väg-relaterade-saker.
Föredrar dom sommaren?
Jag stannar vid E4:an, älskar när jag tajmar med rödljusen och slipper stanna.
Har dock bara hänt en gång.
Denna gång måste jag sätta ner benet för att vänta på långtradarna som kör förbi, fan va fort de kör.
Av någon anledning gillar jag inte att backa när jag står och väntar vid ett övergångsställe för att en långtradare kommer och kör förbi, känner mig som en fegis liksom.
Men anar att det bara är jag som förlorar på det hela.
Smack, liksom.
Så ligger man där, 50 meter från där man nyss stod blodig och trasig...
Drar bak cykeln, väntar på grusdammet som följer, gröngubbe... off you go.
Undra hur många asfaltsläggare som blir påkörda om året?
Jag cyklar förbi entrén till stadens största galleria, klockan är 9:40 och redan står det människor och väntar på att dörrarna skall öppnas.
Ivriga shopoholics?
No no.
Fru Andersson och tant Pensionärsson.
Dom kanske har laddat hela veckan för stadsbesöket och tänkt att de skall bannemej va först in också.
Det är fiffigt att man kan använda sin rullator som en liten pall också.
Låser upp min butiksdörr, larmkoden, va fan är larmkoden, just det ja... Det otäcka pipet tystnar.
Ännu en dag att avklara, snart är jag ledig, snart.
Ledig i 8 veckor.
Sug på den du.
Asfaltsläggare kanske har sin semester på vintern?