~ Let a smile be your umbrella ~

Den måste vara det.
Tiden alltså.
Flytande.
För den bara rinner iväg.

Jag känner mig stressad av sommarens tillstånd.
Är den till ända?
Ska den precis till att börja?
Har den varit här hela tiden utan att jag märkt det?
Förmodligen.

Jag är rädd för höst-tystnaden.
Det är så jag märker att sommaren övergått till höst.
Tystnaden.
När sommarfåglarna dragit söder över igen och lämnat vår nordliga luft tyst och kall.
Har ni tänkt på den tystnad de lämnar efter sig?

Varje morgon när jag öppnar min balkongdörr våndas jag lite.
Jag tänker "Kommer jag att höra den idag,  höra tystnaden?"

Än så länge har kvitter mött mina trumhinnor.

Men är det tyst imorgon?