~ Anytime soon ~
Jag vet inte varför eller när det började.
Men jag går alltid runt och är väldigt beredd på att bli mer eller mindre utskälld.
Jag har inte blivit utskälld sedan jag gick i skolan och kunde inte sluta fnittra med en kompis i klassen.
Och då blev jag ju desutom bara tillsagd.
Men nu alltså, är jag hur beredd som helst på att bli påhoppad av vilken människa som helst.
Och därmed är jag alltid verjad med förklaringar i varje situation.
Allra mest är jag beredd på att bli utskälld i tvättstugan av någon pensionär.
Jag har för mig att alla äldre tror att vi yngre aldrig städar efter oss, och därmed finns en logisk anledning till att skälla ut en som mig.
Nu är det så att våran tvättstuga är alltid strålande ren, och jag har bara stött på en pensionär där nere en enda gång, och hon var halvblind och trevlig.
Så något befog för utskällning är ju inte direkt realistiskt.
Men jag känner att den kommer någon dag, men då är jag också, som sagt, beredd med en förklaring och tillika kontring på damens utskällning.
Ute på parkeringen är jag också beredd på att bli utskälld, för att jag parkerat för orakt, för nära, eller på fel ställe.
Men en förklaring och mot-attack finns!
I mataffären är ett annat ställe med väldigt stor sannolikhet att jag blir utskälld; mitt VISA har blivit avmagnitiserat så kassörskan måste a l l t i d dra det i hennes kortläsare eller til och med skriva av alla siffror. Där tycker jag att det känns väldigt befogat att skälla ut mig, för att jag uppehåller kassan och kön blir för lång.
Både kunder och kassörskan är jag beredd att ge svar på tal om de skäller...
Ju mer jag skriver här destomer hör jag hur paranoid jag låter, dessa situationer är ju dessutom bara en axplock ur min vardag...
Men så säger jag också som min vän Meg brukar säga;
Bara för att man är paranoid betyder det ju inte att ingen förföljer en.
Men jag går alltid runt och är väldigt beredd på att bli mer eller mindre utskälld.
Jag har inte blivit utskälld sedan jag gick i skolan och kunde inte sluta fnittra med en kompis i klassen.
Och då blev jag ju desutom bara tillsagd.
Men nu alltså, är jag hur beredd som helst på att bli påhoppad av vilken människa som helst.
Och därmed är jag alltid verjad med förklaringar i varje situation.
Allra mest är jag beredd på att bli utskälld i tvättstugan av någon pensionär.
Jag har för mig att alla äldre tror att vi yngre aldrig städar efter oss, och därmed finns en logisk anledning till att skälla ut en som mig.
Nu är det så att våran tvättstuga är alltid strålande ren, och jag har bara stött på en pensionär där nere en enda gång, och hon var halvblind och trevlig.
Så något befog för utskällning är ju inte direkt realistiskt.
Men jag känner att den kommer någon dag, men då är jag också, som sagt, beredd med en förklaring och tillika kontring på damens utskällning.
Ute på parkeringen är jag också beredd på att bli utskälld, för att jag parkerat för orakt, för nära, eller på fel ställe.
Men en förklaring och mot-attack finns!
I mataffären är ett annat ställe med väldigt stor sannolikhet att jag blir utskälld; mitt VISA har blivit avmagnitiserat så kassörskan måste a l l t i d dra det i hennes kortläsare eller til och med skriva av alla siffror. Där tycker jag att det känns väldigt befogat att skälla ut mig, för att jag uppehåller kassan och kön blir för lång.
Både kunder och kassörskan är jag beredd att ge svar på tal om de skäller...
Ju mer jag skriver här destomer hör jag hur paranoid jag låter, dessa situationer är ju dessutom bara en axplock ur min vardag...
Men så säger jag också som min vän Meg brukar säga;
Bara för att man är paranoid betyder det ju inte att ingen förföljer en.
Kommentarer
Trackback
