~ Let a smile be your umbrella ~

Har precis ätit frulle, känns som att detta kommer att bli en fantastisk dag.
Har inget speciellt planerat, men jag känner hur den positiva energin kommer in genom balkongdörren, kryper längs trägolvet, över mattan, upp i soffan och in i min kropp.
 För det är så energin gör.
Den kryper in.
Högst troligt.

Igår var jag på ett äventyr med Meg och Tortelini, i de mest avlägsna delarna av vår kommun.
Vi tog bilen mot Bjästa (!) för att besöka två loppisar.
Jag har sällan höga förväntningar när jag går in på sådana ställen, jag brukar resonera såhär när jag går omkring och tittar;
"Det finns en anledning till varför förra ägaren inte ville ha kvar den här prylen"
Och så går jag vidare. Utan lopp-grejer.
MEN!
Igår gjorde jag det, jag shoppade loss, riktiga fynd!
En gjutjärns-panna, fräsch och dan, och Meg hittade en skitasnygg kökslampa åt mig som nog kommer passa perfa över vårt köksbord när en tapetsering är klar.

När man är på loppis kan man också urskönja vad de senaste 10 årens flugor varit, för dessa prylar ligger nu till salu för 50:- styck.
Efter gårdagens djupundersökning kan jag meddela följande passerade inne-flugor;
Fotbadet- häftigt på tidiga 90-talet. ALLA ville ha ett elektroniskt fotbad, men de mjuka fotsulornas tid verkar nu vara förbi.
Hemma-gyms-saker- många olika träningsprylar kan skådas på loppis, alltifrån hantlar till en tjock fjäder med en stå-platta i ena änden och handtag i andra, för att träna nånslags drag-muskel i armarna/ryggen. Ej förvånad att den hamnat på loppis.
Tallrikar med motiv- kanske var svenska folket mer kulturellt förr i tiden, man njöt av att kunna läsa "Smygehuk- Sveriges sydligaste udde" eller "Flygvapnet 1926-1996" och se illa illustrerade bilder till dessa texter. Intressant tanke är också; "Vad var det för person som faktiskt hade flygvapnet-tallriken på väggen för 15 år sedan?" (Jag ser en hård man, far till fyra söner som nu alla jobbar inom armén (what´s left of it) och när de ses vid jul (enda gången de ses på året eftersom de bor i andra städer och gillar inte Bjästa särskilt mycket längre) så klagar de tillsammans över statens indragningar på arméns budget. Och tallriken, den hänger där på den väv-beklädda väggen vid trappan i ett taskigt sken från en missriktad spotlight.
Figurer i gips eller plast- igår sågs flera figurer av dessa slag, alla i form av en torso. Mycket skumt och lite läskigt. Jag har högsta förståelse för personen som lämnade in dessa till loppis.
Högsta.

Ja, vidare åkte vi från loppis till en konst-utställning i Näske, hos Malte Nyberg.
Vi parkerade på hans gård, gick in i i huset där det stod 'konst-utställning', inte en själ där.
Men fantastiskt vackra målningar hängde på väggarna.
Jag tycker det är typiskt att det inte finns en själ på sånna där ställen, man går bara där helt själv med ett litet frågetecken i skallen; "Får vi vara här inne nu?" och tjuven inom mig tänker "Jag skulle kunna sno en tavla för  15000:- utan att nån märker det."
Men sånt gör man ju inte, men jag passade iallafall på att ta två kola-godisar istället för en, ingen såg ju.
Eller?

Efter konstutställning var vi hungriga och styrde ner mot Näske lax där vi åt en laxrulle.
Näske lax är en laxodling där man kan köpa rökt-, gravad-, rimmad- och allt vad det heter-lax.
Man får även fiska i deras laxodling (sportsligt?) och laxen man drar upp betalar man för och åker hem och äter upp.
Detta gjorde en familj medans vi åt våra laxrullar på verandan, precis när vi alla hade tagit vår sista tugga på rullen klubbade tjejen som jobbade där ihjäl familjens stackars lax, två hårda välriktade slag över huvudet, 2 ynka meter från där vi satt.
Tack för att jag hade ätit klart iallafall.
Hon passerade sedan vårt bord med ett leende och lax-slem-blod på hennes ena sko.
'It's eat or be eaten', tänkte jag.

Och det här, det ska bli en fantastisk dag.
Tur jag inte är en lax.