~ Let a smile be your umbrella ~

Så var det måndag, men inte vilken måndag som helst, utan första-dagen-på-höstterminen-måndagen.
Som jag nog berättat förut så läser ju på universitetet i Umeå, jag veckopendlar hit och bor i ett fint litet studentrum när jag är här.
Nu är det såhär, att jag bor dock inte i vilken korridor som helst, utan i en numera kändis-korridor.
Det är sant!
Vi är alla påväg att bli local celebrities genom en korridors-såpa som en av tidningarna här i staden utför.

Am I happy?
Am I thrilled?
Am I on fire?
No.
I am a bit scared.

Tänk om detta kändisskap kommer göra att jag tappar fotfästet, inte längre vill vara med mina gamla vänner och inte kommer kunna veta vilka av mina nya vänner som vill vara med mig för mitt kändisskap, eller för mig och min personlighet?!
Tänk om jag slutar heja på min gamla högstadielärare eller grannarna i huset för att jag numera inte är en privatperson, utan en officiell känd människa vars privatliv är av allas intresse.
Tänk om?
Det kan bli så.
Vem vet liksom.
Det kan mycket väl bli så.
Jorå.
Nu jävlar kör vi.
Japp.

Kan inte skriva mera nu, skall gå och lägga upp min strategi... Ska jag vara Linda-Rosing-bimbon eller Kitty-ifrågasättaren? Ska jag vara en doldis som blommar ut till allas favorit eller ska jag gå ut hårt och bara öka?
Ska jag samla på konstiga saker eller alltid sjunga så kanske någon upptäcker mig?
Mycket att stå i nu.