~ Let a smile be your umbrella ~

Det var ett tag sedan jag formulerade ett inlägg med mina egna ord, "vadan detta?" kan tänkas, men något svar kan då ej ges.
Idag är det fredag, och jag känner hur saker och ting jag har att göra hopar sig över mig och bildar något slags mörkt måln i form av en gubbe med stor pekpinne. Han pekar mot mig, pekpinnen nästan snuddar vid min nästipp och det blir alldeles kallt i rummet.
"Jag vet, jag ska, jag skaaaaa!", skriker jag till moln-gubben.
Och han darrar av ilska, pinnen snuddar vid mig och han trycker till lite extra för att jag skall fatta.
Han väser: "Nu gör du det du ska din lilla jäntsnärta!"

Och så försvinner han, rummet blir varmt igen och jag tar upp min bok och läser av illvilja några kapitel till.