~ Reunion ~
På lördag är det dax, första reunion:en i mitt liv. Alla i kommunen som gick ut nian för tio (!) år sedan skall träffas och äta middag och sen partaja på Stattshotellet här i staden.
Jag är dock lite rädd.
Inte för att träffa mina gamla vänner men för att det skall bli som i alla "reunion-filmer" man sett;
folk börjar gråta för gammalt groll, någon tar mod till sig och går fram till någon med en djup-och-innerlig-tio-år-gammal-kärleksförklaring, någon helt ovetandes får en utskällning av en annan för de där hårda orden som blev sagda utanför träslöjdslokalen, folk låser in sig på toaletten, en grupp går ihop för att säga till en annan att denne har ätstörningar, bara det att det var tio år sedan nu och det är redan löst och botat och allt blir bara ännu värre...
Gaaaa!
Jag är dock är rätt säker på att jag varken mobbade eller sa något så elakt att det sitter kvar 10 år i efterhand, men ändå känner jag en viss oro. Tänk om liksom... Och tänk om det är jag som låser in mig på toaletten och gråter för att någon kallade mig något elakt en regnig eftermiddag -97?! Who knows?!
Tanken på att det kanske bara blir en supertrevlig kväll med bekanta ansikten har knappt slagit mig, men tänker jag efter rationellt känner jag att det kommer att bli trevligt. Jo, trevligt kommer det att bli. Jätte trevligt. Kul att se gamla kompisar! Mm, det kommer bli kanon.
Intalning.
Jag är dock lite rädd.
Inte för att träffa mina gamla vänner men för att det skall bli som i alla "reunion-filmer" man sett;
folk börjar gråta för gammalt groll, någon tar mod till sig och går fram till någon med en djup-och-innerlig-tio-år-gammal-kärleksförklaring, någon helt ovetandes får en utskällning av en annan för de där hårda orden som blev sagda utanför träslöjdslokalen, folk låser in sig på toaletten, en grupp går ihop för att säga till en annan att denne har ätstörningar, bara det att det var tio år sedan nu och det är redan löst och botat och allt blir bara ännu värre...
Gaaaa!
Jag är dock är rätt säker på att jag varken mobbade eller sa något så elakt att det sitter kvar 10 år i efterhand, men ändå känner jag en viss oro. Tänk om liksom... Och tänk om det är jag som låser in mig på toaletten och gråter för att någon kallade mig något elakt en regnig eftermiddag -97?! Who knows?!
Tanken på att det kanske bara blir en supertrevlig kväll med bekanta ansikten har knappt slagit mig, men tänker jag efter rationellt känner jag att det kommer att bli trevligt. Jo, trevligt kommer det att bli. Jätte trevligt. Kul att se gamla kompisar! Mm, det kommer bli kanon.
Intalning.
Kommentarer
Trackback
